-
Du var den som var vid min sida - och jag trodde att du alltid skulle vara där.
när jag behövde dig var du där, tills jag en dag inte behövde dig.
Känslorna vi hade svalnade till vänskap, och från vänskap till ingenting.
Dagen vi inte betydde något för varandra, då vi endast var ett minne, kändes ingenting för mig.
Saknaden kom inte, jag trodde jag var fri.
Men när minnen sakta kommer till mig igen försöker jag stänga av det.
Det kommer när jag försöker sova, tvingar mig att minnas.
Och när minnerna kommer, då kommer tårarna, och saknaden.
Vad hände med oss. Varför lämnade du mig. Eller var det jag som lämnade dig?
Det känns som att jag inte kan andas, som att mitt hjärta blir tyngre och tyngre.
Du har gått vidare. Existerar jag ens för dig längre?
Ensam sitter jag och minns allt, medan ditt liv är problemfritt.
Och jag undrar. Om jag fortfarande saknar dig, var det vi hade kärlek?
