jessicaaen

Läste ganska nyligen ett inlägg skrivet av en viss person som bor i övik.
Ingen jag känner personligen - men hittade till hennes blogg via någon hemsida.

Och hon skrev ett sånt personligt inlägg att jag inte kunde låta bli att känna mig djupt berörd.
Hon skrev om självkänsla, andra personers uppfattning om en mm.
Det är alltid ett stort problem, vad andra tycker om en.
Och folk uppmanas att vara sig själv och strunta i vad andra tycker. Vilket självklart är omöjligt - i mina ögon.
Och att alla haatar skitsnack och falska människor så mycket.  Men vi är alla falska, mer eller mindre.
Det värsta är att när man själv snackar skit om någon så känns det inte som en big deal - men när man får höra att någon pratat om en, känns det som en kniv i ryggen - vilket det är. Men hur många gånger har inte folk kännt samma sak om mig?

Allting grundar sig i dålig självkänsla (anser jag, wannabe-psykologen).
Men jag tror inte att det kommer att förändra sig. Någonsin faktiskt :)
Man får ist. hålla det till en måttlig grad - alltså inte sprida falska rykten, inte sprida personliga hemligheter (hatar sånt).


Och en sak till.
Varför är folk så genaraliserande?
Om en person flyttar, t e x till Asien. Blir dom kallade för asien-nörd.
Eller japan-nörd.  Like what?  Sen när blev det ''nördigt'' att vilja utforska andra kulturer?
Är man en nörd eller en wannabe för att man råkar ha lite äventyrs-vilja?
Jag beundrar folk som vågar gå emot normen och göra saker andra anser är knäppt.
Jag tänker sluta genaralisera också. Och om folk vill t e x vill stanna kvar i staden dom spenderat hela sitt liv, och som dom älskar. Stanna! Det gör er inte trångsynta eller simpla.
Alla gillar olika saker, och man ska bo där man trivs. Det är trots allt 2010 :)

puss